Klara in Beijing

Hej,

Här är min blogg som jag hade när jag studerade i Beijing. Scrolla ner lite, klicka på Allmänt till vänster under kategorier så får Ni tillgång till hela bloggen!

Enjoy!

Sista dagen i dormet. Känns väldigt konstigt. Det är med vemod jag lämnar mitt dorm, mina mates och Beijing. Imorgon åker jag och Mamma till Fillippinerna där sol och bad väntar. Sedan tillbaka den 6e jan för att vara i Beijing i 2 dagar. Sedan hem. Hem till kalla, mörka och isiga Sverige. Hjälp, det skrämmer mig. Hem. Det känns så långt borta på något sätt. Men faktum är att det är så nära.

I dagarna har Magnus varit här. På 3 dagar har jag visat det bästa av Beijing. Allt från Muren och förbjudna staden till bästa shoppinggatorna har vi hunnit med. Vi har ätit hotpot, tapaniaki och traditionella kinesiska rätter.

Nu måste jag packa. Om mindre än 3 veckor är jag hemma.


Hej då Kina! Hej då dorm-mates! Hej då Dorm! Hej Fillippinerna!


Forbidden City.



Tapaniaki



Tapaniaki efterrätt.



Hot-pot.



Han tycket han var sååå fin i håret.



Do the walk!



Fobidden City - Utanför.



Kyparen.



En försäljare som säljer kanderade frukter. Jag och mamma köpte Jordgubbar.






Typiskt Kina.

Mmm!

Fick denna bild och text på på mailen....

Jag har under min tid här i Kina gått från en tom vägg till en väg med fina lappar på precis ovanför mitt skrivbord. Vissa lappar är hälsningar från mina vänner och familj som varit här, men de flesta är finuliga ordspråk. Så lätt kan man göra en tråkig vägg färg-glad. Ni kan kalla mig för Äntligen Hemma Klara. =)

Innan jag bestämde mig för att åka till Kina disskuterade jag det med många, bland annat min Pappa. Pappa var skeptisk till min idé. Han tyckte att Kina var för långt bort och att de var knasiga, men andra ord en annan kultur. Jag tror nog inte pappa trodde riktigt att jag skulle klara fyra månader, utan familj, utan min Prins och utan Sverige. När jag var i Belgien när jag var 17 i 9 veckor längtade jag hem tillslut, det var nog därför han inte riktigt trodde att jag skulle klara lite mindre än ett halvår i ett ännu mer annorlunda land.

Nu, efter snart fyra månader gillar jag fortfarande Kina och om det inte vorre för att jag har en Prins som väntar hemma och en splitter ny lägenhet skulle jag nog stanna längre. Jag kan inte beskriva hur glad jag faktiskt är att jag åkte hit. Att jag vågade anta utmaningen helt själv. Jag har lärt mig så mycket under resans gång, fått erfara ovärdeliga ting och fått förståelse för en helt annan kultur och land som är den nästa största ekonomin i Världen. Lika så den med snabbast tillväxt i hela världen. Man måste våga för att lyckas.

Jag antog utmaningen. Jag fightades med min rädsla. Jag åkte. Jag lyckades!

Det känns konstigt i hela kroppen. Jag vill inte sitta här och plugga mera. Har 3000 ord kvar att skriva på finansen, jag som verkligen inte gillar finans. Nu vill jag istället ut, se Beijing och upptäcka det sista innan Beijing försvinner ur min synvinkel och annat väntar. Men det är nog inte bara det som känns inom mig. Mitt hjärta pumpar lite extra nu och jag förstår för var dag att allt är näst intill slut. Idag åkte Daniel hem. Men såklart kommer jag träffa Daniel hemma i Sverige, vi kommer ju bli grannar, igen. Det räckte inte med att vi borde grannar här helt enkelt.

Samtidigt som jag inte vill att det skall ta slut så längtar jag hem. Ja jag erkänner, jag längtar till råa och kalla Sverige. Jag saknar min familj och min kärlek. En ny epok i mitt liv kommer börjar när jag kommer hem. Ja, för nu kommer jag bli vuxen, på riktigt.





See yaa på Bangårdsgatan!

17 själar från olika länder, olika liv och med olika erfarenheter träffas i ett främmande land. Ett land långt ifrån vad de är vana vid. De skapar en gemenskap, ett gäng, en familj tillsammans, trots olikheter. Så snart är de fästa vid varandra fast de inte riktigt vet om det själva. Tiden åker förbi, bara rinner iväg, fort, fort, fort och så snart kom julen i kapp. Nu, när några åkt i väg och andra kommer åka inom en vecka känns det konstigt i kroppen. Snart, så snart är det slut på vår tid här. Snart åker alla tillbaka och verkligheten kommer ikapp. Känslorna kommer över en, alla på samma gång. Sorg. Glädje. Övergivelse. Frigivenhet. Saknad. Allt. Minnena kommer upp. Vi har haft det toppen här, i vår lilla drömland där vi kunde göra allt och lite till, tillsammans! Ja, klart vi kommer sakna varandra. Det är ju vi som är "The Swedish Family".

Vi har delat massa minnen här allesammans. Som adrian sa, både bra och dåliga sådana. Men vi har ändå varit en stor familj. Stöttat varandra på många sätt. Så, när någon lämnar känns det lite, lite tommare. Idag åkte Viktor och Thierry.


Thierry and I during our dormparty last night eating Swedish vingummin.



Viktor and I in Guilin.

Jo jag vet, dålig uppdatering på bloggen... Men har inte så mycket roligt att skriva. Pluggar bara hela tiden. Men uppdaterar när något roligt händer. =)

Zaijian!

Nu, ett nytt pluggställe, Mariott. Nära, bekvämt, internettaccess och ganska lugnt. Nu kör vi igen!

If you are studying 24/7 you may need pauses to reload your energi stock. Meanwhile I had my pause I looked for some fashion inspiration. I did find a lot! After all the reports, presentations and examinations will I definetly go shopping with my Mama who will arrive in Beijing the 19th of December. Really looking forward to it! Hitting bed now.

Later!





Shoe-Love! Bag-Love! Summer-Love!

Jo, jag tror jag glömde skriva att vi var hela klassen på muren. Dåligt väder, mycken smug och kallt. Men det var ju ändå muren....



Jo här är jag på the greatwall. Jag och MASSA kineser, som alltid med andra ord.