Klara in Beijing

Något jag har märkt utav att vara här i Kina i 2,5 månader är att jag aldrig kommer bli helt intregrerad i Kina. Det har jag förstått nu. Jag kommer alltid vara Waigoren (utlänning) varesig jag vill eller inte och varesig jag kan flytande kinesiska eller inte. Jag kommer alltid bli uttittad av Kineserna om jag inte befinner mig i någon område där många vitingar befinner sig. Men jag skulle aldrig vilja bo i något sådant område, för de områderna kommer alltid att vara dyrare, mer flashiga och långt ifrån hur riktiga Kina och gamla Beijing är. Det är inte det flashiga och moderna som jag är ute efter i Beijing, det är det gamla, traditionella och vanliga Kina jag vill åt. Jag vill förstå varför Kina och Kineserna är som de är, jag vill lära mig mer om deras historia och kultur. Men ju längre tid jag är i Kina desto mer och mer förstår jag att det är mycket som ligger bakom kinesernas beteende och man kan inte lära sig allt de genom några månaders studier i Kina. Det går inte. Historien är för lång och komplicerad, det krävs mer än så. Men jag skulle gärna vilja förstå mer än vad jag gör men det är svårt med begränsade språkkunskaper. Men trots att man kanske förstår och vet mycket och kan flytande kinesiska är det fortfarande svårt att integrera. Kineserna är såpass annorlunda i jämförelse med västvärlden och dessutom fortfarande ganska främmande till utlänningar. Nu förstår jag hur mycket energi och tid man måste lägga ner för att i alla fall bli lite intregerard. Inte bara i Kina utan i alla länder. Jag har aldrig tänkt i dessa perspektiv tidigare. Men jag börjar inse att det måste vara för jäffla svårt att likaväl komma in i det svenska samhället som utlänning som kinesiska eller något annat samhälle. Alla har olika sätt att vara och inpräglade traditioner och kultur.

Jag har aldrig tidigare kunna förstå riktigt hur det känns att alltid tas som utlänning. Jag har aldrig vistats i ett land en längre period där man tydligt ser att jag inte är född där. Men nu förstår jag på ett annat sätt. Amir sa en gång att det skulle vara intressant att åka till Iran och för en gång skull inte tas som utlänning, då förstod jag inte riktigt för jag ser ju honom som svensk. Men nu när jag tänker efter lite förstår jag. För jo, ibland är det skönt att inte bli uttittad. Oftast bryr jag mig inte, men ibland så är det skönt att bara smälta in i mängden, som hemma. Klart jag förstår att Kina är ett extremfall eftersom alla tittar, pekar och skrattar åt en men samtidigt, alla som inte ser svenskar ut kommer alltid tas som utlänningar i Sverige. Så är det och så kommer det förmodligen alltid vara i de flesta länder. Nog för att man inte stannar, pekar och skrattar åt de som inte ser ut som svenskar i Sverige men känslan av att inte riktigt passa in finns förmodligen alltid där, varesig man vill eller inte.