Tea house och träning
Kom precis hem från träningen. Skönt att komma igång igen efter flera veckor av olika förkylningar. Körde spinning i 45 min sedan lite gym. Riktigt skönt.
I varje fall, idag hade vi cross-culture communication, men just denna dag skulle vi alla åka till ett tea house och delta i en riktig traditionell te-cermoni. Vi smakade tre olika sorters te, tre timmar tog det. Tet och tilltugget som betod av nötter och torkad frukt var gott men det var väldigt dyrt. 60 pix betalade vi per person vilket är väldigt mycket här i Kina med tanke på att en lunch kostar mellan 5-15 kronor. Men det var både intresssant och trevligt. Vår lärare översatte allt för oss så vi förstod vad som hände.
Under en te-cermoni häller man inte bara tet i en kanna och sedan dricker i stora koppar. Nej först skall tet sköljas, sedan skall det silas för att sedan hällas i en lite, liten kanna. Man dricker ur små, små skålar. Innan tet hälls i skålan hällar man det i en avlång skål. På den skålen lägger man det andra, sedan vänder man på det hela. Den avlånga skålen/temuggen/whatever töms och den skall man bara dofta tet ur medan den lite bredare dricker man ur. Men skall dricka varje kopp med tre sipp så att säga. No more, no less.
Här förbereds det.
Snacks.
Nästan allt handlar om mat
Lyxfrukost? Not!
Därför köpte jag frukost i ett gatustånd idag
Hon gör någonslags crêpes med ägg, örter, lite sås så att det blir smak och tofu, tror vi.
Gott, mättande och billigt är det. Man håller sig bra fram till lunch.
PÅ dn här lunchrestauranen hänger menyn på väggen bakom servitrisen.
Det är bara att beställa det man vill ha.....för oss handlade det om att ta en lott och hoppas på vinst.
...och vinst blev det. Både Klara 
..och Christine lät sig väl smaka
Christine frågar efter vägen i restaurangen och engagerar både kunder och personal
Eftersom vi inte fick bra svar, fick vi fråga igen och igen
Äntligen fick vi, som ni ser, ett bra svar
Vi åkte buss från busshållplatsen
En del använder busshållplatsen som gym
Christine har lyckats köpa två öl - på kinesiska!
Också avdukaren i restaurangen tyckte det var duktigt.
Kommunicera mera
Vi bestämde oss därefter att åka till den andra butiken, den skulle ligga hyfsat nära. Så vi hoppade in i en ny taxi. taxichauffören släpper av oss och pekar, ditåt skall ni. Vi hoppade ut taxin och kollar oss runt utan att se någon affär som liknar den vi var i. Men vi hittar två resturanger. Eftersom klockan börjar närma sig tolv går vi in och tar oss en matbit. Jag tog ett kycklinglår med ris medan Kicki tog en nudelsoppa. Efter lunchen börjar letandet. Vi letar och letar, frågor oss fram utan att någon kan annat än kinesiska. Går över en bro för vi förstår att affären måste ligga på andra sidan. Frågor en arbetare i en kiosk, det pekar åt ett håll. Vi går, frågar en vakt, han vet inte, inte heller vet städeskan som städar vid vakten i ett varuhus. Vi går vidare. Möter en gubbe, honom frågar vi, visar vår påse med namnet på affären och adressen som vi gjort med alla andra. Han vet inte riktigt men han tar upp mobilen och ringer till affären. De förklarar för honom, sedan kommer det svåra. Han försöker förklara för oss. Han babblar på, på kinesiska såklart, vill låna penna och papper. Han skriver massa kinesiska tecken samt målar en fin karta. Sedan börjar han gå och visar att vi skall med. Vi kommer till en busshållplats. Plötsligt kommer en buss, han hoppar på och vifftar att vi också skall på. Vi åker en hållplats, sedan vifftar han av oss, men han sitter kvar. Så vinkar han hej då och vi börjar gå igen. Nu var vi på rätt spår, siffrorna stämde på husen, vi var troligtvis ganska nära. Vi gick in i två butiker och fråga, de pekade åt samma håll, så vi fortsatte gå sedan svängde vi som fabrorns karta visade och vi kom fram! Vi hittade butiken. Så nu kan vi både prata, förstå och läsa kinesiska tecken, utan att veta om det.
Vår kinesiska vän som ringer affären.
Lappen och kartan som vi kan tyda utan att vi förstår hur.
Hur den bortsprugna Mamman blev återfunnen
Klara sprang och hoppade på en buss där framme. Jag hoppade på där bak, för jag skulle ju betala till konduktören, men Klara skulle bara fråga, så hon hoppade av, medan jag var kvar på bussen. Jag hoppade av bussen vid nästa hållplats och började gå tillbaka. Då kom det en buss(121) som Klara var med på. Hon tecknade åt mig att vi åker till Fuchemen. OK, jag hoppade på buss 37, för den hade Klara sagt att den går till Fuchemen. Det gör den, men till ett annat ställe på Fuchemen. Där hoppade jag av. Klara fanns inte där, så jag förstod att jag var tvungen att ta mig till Intercontinetal utan kinesisk lapp. Inget Intercontinental fanns i sikte
Jag gick in i ett varuhus, hittade en ung kvinna som kunde lite engelska, hon gick ifrån jobbet och följde mig till ett hotell där de också kunde lite engelska. Ingen av de personerna visste var Intercontinental låg fast det låg väldigt nära. Det tog en halvtimma på Internet för oss att få fram adressen. För de fick av någon anledning inte googla, så vi var tvungna att använda en kinesisk sökmotor, sedan var inte deras Internet det snabbaste heller. De skrev ner adressen på en lapp och jag stannade en taxi, visade lappen och han körde dit på mindre än fem minuter. När jag hoppade ut ur taxin framför Intercontinental, väntade min vackra dotter Klara på mig i lobbyn.
Kicki sprang bort
Som sagt, igår var vi på brunch. Egentligen skulle vi vara där 11.30 men vi kom nog inte fören 12.30. Inte på grund utav att vi var ute i dålig tid, tvärt om. Vi stod utanför min dörr vid 11.30 trots att brunchen som var på intercontinental låg ganska nära. Men eftersom vi inte riktigt visste vart de låg tog vi det säkra före det osäkra.
Så jag och Mamma gick till busshållplatsen. Efter en stund kom en buss, 645an, jag sa till mamma jag skall fråga om den går till Fuchenmen och sprang fram till chauffören. Nej sa han och jag hoppade av. Jag trodde att mamma var bakom mig, men när jag hoppar av och kollar mig omkring finns ingen Kicki där. Hon var helt putts väck. Jag hade lappen till hotellet som vi skulle bruncha på. Så mamma var utan både mobil och lapp på vart hon skulle. Jag insåg att det enda sättet vi skulle hitta varandra var antingen på fuchenmen hållplatsen eller på hotellet. Så jag hoppade på rätt buss, 121an, när den åkt i 1 minut ser jag Mamma på en annan hållplats där min buss inte stannar. Jag försöker klargöra genom teckenspråk att vi ses på hållplatsen. Jag trodde hon förstod. Så när jag kom fram ställde jag mig på hållplatsen och vänta, och vänta... och vänta. Efter säkert 40 min klarade jag inte av att vänta mer, det var så kallt. Så jag bestämde mig för att istället försöka hitta hotellet. Jag frågade och frågade. Sista personen jag frågade var en vakt. Jag visade honom lappen där adressen stod. Han sa att han inte visste. Jag gick två steg sedan såg jag en stor skylt där det stod flera företagsnamn samt Intercontinental som jag skulle till. Jag började intensivt peka på skylten för att visa vakten. Men han fattade inte ändå. Så jag kollade mig omkring. Plötsligt ser jag, att det huset vakten står och vakter, är nr 11 som jag skall till. Hur kan en vakt som står och vaktar inte veta vilket hus han står och vaktar vid? jag gick runt huset. Då kom jag till en bank, gick in, frågade vakten och han pekade på hissen. Jag gick in i hissen, tryckte på alla våningar, på en våning mötten jag en kvinna. Jag visade henne lappen och sa hotell. Då fattade hon. Runt hörnet sa hon och där var hotellet. Men ingen Mamma. Så jag satte mig i lobbyn och väntade, och väntade, och väntade. Tillslut ser jag en liten figur hoppa ut från en taxi. Där var hon, den bortsprugna Mamma!
Så efter 2 timmar fann vi varandra. Det är tur att Kicka har rest innan så hon kunde hitta hotellet, utan mobil eller lapp vart hon skulle. För ingen kan ju engelska här i Kina så att säga adressen eller hotellets namn på engelska kommer du ingen vart med. Kickis historia om hur hon kom dit får ni reda på senare...
Den bortsprugna Mamman.
En fungerande iPhone rikare och en halv frisyr fattigare
Nu fungerar min iPhone utan problem. Gick till China Mobile vid Xidan och de klippte mitt sim men ett sådan specialutformad verktyg. Gissa om jag blev glad! Fixade precis facetime också så nu är jag ännu gladare.
Har dock blivit av med halva min frisyr. Frisören klippte ganska mycket. typ 15 cm. Men det var det värt. Snart är min toning borta som kinesen Phong hemma kallade mörkblont men som var mörk, mörk brunt i början och blev rött efter någon månad. 
Söndag med brunch och lite shopping
Vi åkte till Intercontinental för Sunday Brunch
Det tyckte Klara om
Klara vid chokladfontänen
Hon tog mycket också av de övriga desserterna
PÅ brunchen serverades pekinganka
Handgjorda nudlar
...och hummer som vi nog åt mest av
En liten kinesisk flicka på brunchen
Efter brunchen handlade vi lite
ända tills det blev mörkt
Då gick vi till frisören, där frisörerna var mycket intresserade av Klara och fotograferade henne
Efter det var vi hungriga igen, så vi åt Di San Sien
Därefter fick kockarna rast
Bilder från lördag
En fin cykeltaxi
De bakar någon form pizza, mycket kryddor, ingen ost, men jättegoda
Christine har fått en matkompis
Men han äter lite äckligt
...och dricker ur skålen
Christine äter dumplings till frukost, i solen för att slippa allt ljud i matsalen på morgonen.
..och är en fena på att äta med pinnar.
Christine köper kakor till efterrätt, vi lyckades välja några goda
Högt hår är högsta mode bland unga män
andra är inte lika trendiga, men han gillade att vi fotograferade honom
Plötsligt händer det
Igår hade jag två lektioner, en som började åtta och slutade tio och en som började två och slutade fyra. Därför tog jag och mamma tillfället i akt och åkte till Pearl market mellan 10.00 och 14.00. Där skedde lite shopping samt lunchande. Vi skildes sedan åt, jag åkte till skolan och Mamma till Silkmarket för att hämta Nils skjortor. Vi bestämde att vi skulle mötas i San Li Tun klockan sex på apple store. Det var då som jag hade bokat till för service på min dator. 2 timmar tog det för mig i rush houre att ta mig till San Li Tun. I vanliga fall skulle dte kanske ta 30-40 min. Väl inne på Apple Store fick vi bra hjälp och de flesta kunde lite engelska så att det gick att kommunicera. Efter datorn var inlämnad och allt var klart började jag prata med service killen om iPhone. Jag hade kvällen innan försökt boka en iPhone 4 utan resultat. Men såklart sa jag till sérvice killen att jag hade bokat. Men jag hade inte fått ngt mail om reservationen. Konstigt tyckte vi båda. Så han kollade istället i sitt system och där stod ingen bokning på mig heller. Men sa han, vi kan boka nu. Så vi försökte men det enda som stod var att det inte gick att boka. Men jag gav mig inte, jag skulle minsam ha en iPhone 4. Så jag frågade om det fanns ngt ansvar för Iphone 4 som jag kunde prata med. Plötsligt frågade service killen mig om jag hade tillräckligt med pengar med mig nu och ID kort. Självklart svarade jag. Han vände sig till sin kollega och sa hon skall ha en Iphone 4, hon har gjort en bokning men den har försvunnit. Följ efter min kollega sa service killen. Det gjorde jag. Kollegan gick till en annan kollega som stod bakom en annan disk. Sa samma sak till henne och vips så låg en iPhone 4 framma på disken och hon sträckte fram kortläsaren. 2 sekunder senare var telefonen betald och jag hade den i handen för att gå ut. Jag gick mot mamma och sa förvånat till henne, "Mamma jag tror jag prcis fick en iPhone 4".
Så så kan det gå i Kina. Genom att vara lite smart, kunna prata, blinka med ögonen och vara säker på sin sak kan man utan att reservera och utan att stå i en oändligt lång kö få det man vill. Plötsligt händer det!
Dagens bilder ifrån Beijing
Ambulerande bokförsäljare
Xidan
Kineser köper mat
Klara köper frukost
Moppetaxi. det har vi aldrig åkt
Så här fullt var det i tunnelbanan kl 20.30. Fördelen är att man inte behöver hålla i sig. Varför en del håller i räcket i taket, förstår jag inte.
Bilder från Peking
Ett urval av Christines bilder från de senaste dagarna
Utanför glasögonmarknaden väntar cykeltaxi på kunder
Dumplings säljs på gatan och äts bl a på morgonen
Klassen, med Christine som gäststudent ,har klippt pappersbilder
Stol i klassrummet
Klara skall köpa frulle
Bussen under lågtrafik, annars är det knôkat
Det finns skomakare på gatan
Om man behöver spå sig, så kan man göra det på gatan också
Zhang lao shi visar på tavlan
Försöker boka iPhone 4
Most wanted - just nu!
Nu är jag och Mami på Subway
Nu sitter vi på Subway och har precis avnjutit varsin Honey oat smörgås med roasted chicken och honey musterd sås. Yammie! Ibland måste man får smaka på lite western food. Nu skall vi hem och boka iPhone 4.
Later!
Så här fullt var det på tåget till Guangzhou
Så här såg det ut innan tåget hade börjat rulla. Knökfullt!
Fyra sittplatser? nej då här finns mer plats än så...
En läckerhet från Guilin
Mamma tycker inte denna läckerhet som serverades i Guilin ser så aptitlig ut. Jag förstår inte varför, gör ni?
Kicki gästbloggar - Nu får jag styra upp det hela
Jag anlände i tisdags efter att ha åkt hit under natten. Allt gick bra, det var lite kö (1h) i passkontrollen, men därefer gick allt bra. Jag fick tag i en taxi som körde mig till Klaras universitet och där möttes jag av Klara.
Vi gick genast och åt lunch och det var gott. Äkta kinesisk mat!
Klar gick på lektion och jag lutade mig lite. När Klara var färdig, åkte vi först till Xidan och sedan till Silkmarket. På Silkmarket beställde vi grejor att sy upp. Sedan tog vi taxi hem.
I morse gick Klara till lektionen och jag skulle ta det lite lugnt på morgonen. Men rätt snart knackade det på dörren - Klaras lektion var inställd. Vi gick och åt frukost tillsammans, sedan följde jag med Klara till lektionen, Chinese culture. Vi klippte pappersfigurer som betydde lycka och långt liv.
När lektionen var över, åkte vi till ett ställe och åt groda, eftr att ha varit där ett tag, och gått på en mycket äcklig toa, åkte vi taxi till glasögonmarknaden. Naturligtvis hade jag glömt Nils recept, men mina egna ögon hade jag med, så jag fick mig två par glasögon för 80 kronor styck. Eftersom jag glömde Nils recept, så måste jag åka dit i morgon igen. Då skall jag köpa mig solglasögon också.
Titta vem som har anlänt
Min godaste Mami!
Sen var det ju någon som fyllde 22
En nyvaken Sandra som äter födelsedagstårta.
Tårtkalas på morgonen!
Mot Guangzhou
För att fördriva tiden började vi spela kort. Sagt och gjort och vi fick en svärm av kineser runt oss. Plötsligt blev vi huvudattraktionen till max och efter en stund bjöd vi in våra kineser mitt emot för att spela ett parti "neger eller president". Vi förklarade spelreglerna och när de inte kunde lägga skulle de säga pass. Så där satt vi, tre vitingar och två kineser och spelade samt en svärm av andra kineser som försökte lägga sig i vårt spelande. Men snart blev det dags att sova, för de som kunde. Jag försökte somna men fick endast ihop 2-3 timmar av sömn, icke sammanhängande. Jag vaknade efter ett tag av av att det plötsligt hade blivit svinkallt i tåget. Folk satt och huttrade, så jag och Sandra kröp ihop oss för att hålla värmen. Några timmar senare ändrades tempraturen till cirka 28 grader och vi började ta av oss alla varma kläder vi hade på oss. Jag kan säga att den tågturen inte var allt leka med. Jag har aldrig varit så glad av att få gå ur något annat slags fordon som då.
Efter 12 h var vi framme, trötta och griniga. Vi försökte ta en taxi till hostelet som vi förhoppningsvis hade bokat. Men ingen visste vart de låg så en snäll kille fick hjälpa oss att ringa och fråga efter adressen. Till slut fick vi två taxibilar som körde oss till hostelet. De hade fått vår bokning men klockan var bara sex på morgonen så vi fick vänta till halv tio innan vi fick våra rum. Men inte gjorde de något, vi slängde oss i lobbyns soffor och sov tills vi fick checka in. Efter incheckning fortsatte dagen med shopping.
Nedan kommer lite bilder från Guangzhou. Kommer senare visa lite bilder från tågfärden men har inte dem nu tyvärr.
Shopping
Vi var på något som liknade Starbucks. Gott kaffe var det iaf.
Shoppingata
Gör naglarna fina.
Mat?
Lite smaskiga skorpinjoner.
Torkade päron och dedär röda är några torkade bär eller något. Fick det av mormor en gång. Mormor, vad hette därdär små röda sakerna som du köpte från risetta?
Te.
Söta Sandra med nya fina naglar.
Mannen som spelar trumpet och säljer konstiga ägg för 1 Yuan (= 1 sek). Vi kom aldrig fram till med om det var frukt, godis elle rnågot konstgjort...
Ett varuhus.
Guilin och Yuangzhou får säga sitt i bilder
Våra sängar i det första tåget som tog ca 27 timmar.
Nudelsoppa i tåget.
Familjen som vi träffade på tåget som gav oss mat mest hela tiden....
Guilin city.
Sandra och Karin i Guilin.
Ett ganska nybyggt tempel.
I templet fanns en skylt: "Be careful, touch your head".
I templet.
Kinesiskt frulle bestående av stekta nudlar, kokt bröd och någon friterad söt brödsak med sweet red bean i. Mycket nyttig - NOT!
På en av båtturerna.
Me!
En sovande Victor på bussen.
Här säljer en tant öl på sin lilla Bambubåt.
Jag och Sandris på vår bambubåt.
Kart vår paddlande chaufför skulle ta sig en liten öling mitt i allt.
Floden lutade neråt så på vissa ställen fick man åka ner för ett litet stup och halva båten gick under vattnet. Riktigt skojigt!
Här fick jag pröva att paddla lite.
Kolla blicken. Måste erkänna att maten i södra Kina inte är jättegod.
Hör serverades bland annat fiskhjärna.
I en kalkgrotta.
En annan bild från kalkgrottan. Vackert!
Me and Katrine.
Nu vet jag hur det är att vara kändis
Som viting här i Kina drar man till sig uppmärksamhet, vare sig man vill det eller ej. Kineserna stirrar, utan att skämmas. Mest stirrar dem när man går eller sitter själv någonstans. Som förra veckan när jag gick till ett matställe och beställde en kycklingwrap till lunch, då gick jag dit själv och alla stirrade som om jag var en utomjodling. Det är inte lika farligt när man är några stycken tillsammans, såklart de stirrar men inte lika mycket, känns det som i alla fall. Eller så bryr man sig inte lika mycket då. Inte vet jag. Men vare sig man är själv eller i grupp tar kineserna bilder på en. Det finns tre kategorier.
1. De som frågar om de får ta kort med än.
2. De som bara ställer sig framför än och tar kort.
3. De som smygfotar.
De som frågar kan jag stå ut med och de som smygfotar låtsas jag inte om, men jag har svårt att veta hur jag skall reagera när någon bara ställer sig framför mig och tar kort. Ska man le, låtsas som om de inte existerar eller vad skall man göra? Tips? Nu vet jag i alla fall hur det är att vara kändis när alla vill ta kort på än. Vissa dagar känns det helt ok och andra dagar orkar man inte riktigt med det. 
Därför tog vi kort på en kinesfamilj, utan att fråga och utan att smyga. Haah!
Att känna smaken av något som smakar så mycket Sverige
Tack Sandra!! =)
Middagen och födelsedagsfesten som aldrig nämdes
Vi blev i alla fall bjudna på en middagen. Samma kille som bjöd oss på BOLONS event bjöd in oss till en middag med en Proffesor som forskade om sambandet mellan svenskar och någon stad i Norra Kina. Det finns en myt om att alla svenskar ursprungligen kommer därifrån. Hans forskning som jag förstod det basaerades på detta och han forskade om staden samt om Sverige. Men eftersom proffesorn endast hade begränsade engelskakunskaper som alla anadra kineser blev det tyvärr lite svårt att förstå honom. Anledningen till att han ville träffa oss var för att han dagen därpå skulle åka till Sthlm och fortsätta sin forskning och därför ville han träffa lite svenskar.
Middagen var trevlig och jag fann en ny vän. Hon hette Annie och var kines. En väldigt trevlig sådan med bra engelskakunskaper. Nu har vi mejlkontakt och jag tänkte att vi skulle ses någon gång inom kort. Kvällen fortsatte och vi var tvugna att gå från middagen vid nio-tiden. Det var Katrins födelsedag och vi hade förberett en överraskningsfest för henne. Så medan vi var på middag förberede några andra i hennes rum och ytteliggare några uppehöll henne. När alla var samlade anlämnde Katrin till rummet, när lampan tändes skrek alla Supris, precis som i en Amerikansk teenage movie.Festen fortsatte in på småtimmarna. Vi gick till ett ställe som hette mics, mittemot fanns ett annat ställe som hette vics. Så där dansade vi hela natten lång.
Dagen därpå kom Sandra. Vid elva på morgonen fick jag ett sms, "Jag är här nu". Så jag hoppade upp och satt på mig kläderna och mötte upp Sandra. Vi la alla hennes grejer i mitt rum för att sedan åka till Beijing Optical Market. Väl där köpte både jag och Sandra några glasögon. Billigt är det. Du kan få ett par glasögon, slipade, för mellan 80 - 150 kronor.
Dagen därpå åker jag, Sandra och Daniel till pearl market. I Vanliga fall är pearl market en marknad för turister där man behöver pruta men då Astrids mamma ofta åker dit och handlar känner hon vissa försäljare som gav oss mycket förmonliga priser. Inget prutade alltså, vilket var skönt.
Vid fem skulle vi upp nästa dag, då bar det av till Guilin. Fortsättning följer....
Provar glasögon.
Sandra i en glasögonbutik.
Ett berg av potatis!
Tågstationen.
Dålig uppdatering pga National Holiday i Kina
Nu är vi tillbaka från vår resa. Vi har varit i Södra Kina - Jag, Sandra, Karin, Victor och Katrin. Hinner inte skriva så mycket mer nu men uppdaterar ikväll med bilder och text.
Ciao!
På en båt i Yuangzhou
