Klara in Beijing -

Forts. Inre Mongoliet: Äventyr i öknen

Så vårt äventyr fortsatte... mot öknen. Det tog säkert 6 timmar att åka dit, iklusive lunchpaus, men dte var det värt. Vi tog en lift från plattformen där bussen stod parkerad till själva öknen. Innan vi åkte fick vi välja att antingen köpa ett paket där bland annat camelridning, liften samt något tågliknande ingick. Eftersom vi inte riktigt fattade vad som ingick tog jag därför bara liften till öknen för att sedan välja där vad jag ville göra och inte göra. Väl i öknen tog vi en promenad, jag, jessica och Katrin. När vi var ute och gick i öknen kom några kinesermed en fythjulsdriven bil, de sa att vi kunde åka med. Galena som vi är åkte vi med. Vi åkte helt galet, upp och ner för branta backar. Sedan släppte de av oss och vi gick vidare. Efter ett tag la vi oss i sanden och solade. Men klockan började bli mycket och halv sju skulle vi äta middag. Så, vid sex tiden åkte vi pulka ner för en backa för att sedan ta liften över till plattformen igen.

Vi tog in på hotellet och snart därpå gick vi ner för att käka middag. Efter middagen bjöds det på mongolisk dans, en stpr brasa och eldsprutande pojkar. Vi bjöds senare in till att dansa runt elden vi med, men tyvärr var det bara vårt gäng som hängde på. De andra resenärerna var riktigt tråkiga på den punkten. Speciellt amerikanerna från den andra bussen. Efter dansen gick vi och köpte varsin öl och många andra från både vår och den andra bussen följde vårt exempel. Vi satte oss i receptionen där det fanns lite stolar och bord. Där satt vi och pratade, plötsligt kom vår guide och vår chaufför. De ville joina. Cahuffören sa att han redan hade druckit två flaskor av sprit och ville ha mer. Så han tog en flaska sprit som någon i de andra sällskapet hade. Flaskan var halvfull. Han fyllde resten av flaksna med öl och halsade allt på en och samma gång. Det gick på fem röda. Vi blev helt chockade. Vår chaufför dricker sprit några timmar innan han skall köra oss hem i minst tolv timmar... Katrin gick därför fram till honom och guiden och försökte tala vett med dem utan resultat. Chauffören brydde sig inte och guiden sa att den inte var resebyråns fel. Han var en vuxen människa.

Dagen därpå var vi alla lite nervösa. Därför satt vi oss hyffsat långt bak i bussen pga av säkerheten. Karin hade nämligen läst att ju längre bak i bussen man sitter desto säkrare är man om man krockar. Men som tur var krockade inte. Dock körde chauffören fel och in på småvägar. Totalt tog resan hem 21 timmar, värt att notera är att resan skulle ta cirka 12 timmar. Men så går det när busschauffören är alkis.