Mot Guangzhou
För att fördriva tiden började vi spela kort. Sagt och gjort och vi fick en svärm av kineser runt oss. Plötsligt blev vi huvudattraktionen till max och efter en stund bjöd vi in våra kineser mitt emot för att spela ett parti "neger eller president". Vi förklarade spelreglerna och när de inte kunde lägga skulle de säga pass. Så där satt vi, tre vitingar och två kineser och spelade samt en svärm av andra kineser som försökte lägga sig i vårt spelande. Men snart blev det dags att sova, för de som kunde. Jag försökte somna men fick endast ihop 2-3 timmar av sömn, icke sammanhängande. Jag vaknade efter ett tag av av att det plötsligt hade blivit svinkallt i tåget. Folk satt och huttrade, så jag och Sandra kröp ihop oss för att hålla värmen. Några timmar senare ändrades tempraturen till cirka 28 grader och vi började ta av oss alla varma kläder vi hade på oss. Jag kan säga att den tågturen inte var allt leka med. Jag har aldrig varit så glad av att få gå ur något annat slags fordon som då.
Efter 12 h var vi framme, trötta och griniga. Vi försökte ta en taxi till hostelet som vi förhoppningsvis hade bokat. Men ingen visste vart de låg så en snäll kille fick hjälpa oss att ringa och fråga efter adressen. Till slut fick vi två taxibilar som körde oss till hostelet. De hade fått vår bokning men klockan var bara sex på morgonen så vi fick vänta till halv tio innan vi fick våra rum. Men inte gjorde de något, vi slängde oss i lobbyns soffor och sov tills vi fick checka in. Efter incheckning fortsatte dagen med shopping.
Nedan kommer lite bilder från Guangzhou. Kommer senare visa lite bilder från tågfärden men har inte dem nu tyvärr.
Shopping
Vi var på något som liknade Starbucks. Gott kaffe var det iaf.
Shoppingata
Gör naglarna fina.
Mat?
Lite smaskiga skorpinjoner.
Torkade päron och dedär röda är några torkade bär eller något. Fick det av mormor en gång. Mormor, vad hette därdär små röda sakerna som du köpte från risetta?
Te.
Söta Sandra med nya fina naglar.
Mannen som spelar trumpet och säljer konstiga ägg för 1 Yuan (= 1 sek). Vi kom aldrig fram till med om det var frukt, godis elle rnågot konstgjort...
Ett varuhus.
Guilin och Yuangzhou får säga sitt i bilder
Våra sängar i det första tåget som tog ca 27 timmar.
Nudelsoppa i tåget.
Familjen som vi träffade på tåget som gav oss mat mest hela tiden....
Guilin city.
Sandra och Karin i Guilin.
Ett ganska nybyggt tempel.
I templet fanns en skylt: "Be careful, touch your head".
I templet.
Kinesiskt frulle bestående av stekta nudlar, kokt bröd och någon friterad söt brödsak med sweet red bean i. Mycket nyttig - NOT!
På en av båtturerna.
Me!
En sovande Victor på bussen.
Här säljer en tant öl på sin lilla Bambubåt.
Jag och Sandris på vår bambubåt.
Kart vår paddlande chaufför skulle ta sig en liten öling mitt i allt.
Floden lutade neråt så på vissa ställen fick man åka ner för ett litet stup och halva båten gick under vattnet. Riktigt skojigt!
Här fick jag pröva att paddla lite.
Kolla blicken. Måste erkänna att maten i södra Kina inte är jättegod.
Hör serverades bland annat fiskhjärna.
I en kalkgrotta.
En annan bild från kalkgrottan. Vackert!
Me and Katrine.
Nu vet jag hur det är att vara kändis
Som viting här i Kina drar man till sig uppmärksamhet, vare sig man vill det eller ej. Kineserna stirrar, utan att skämmas. Mest stirrar dem när man går eller sitter själv någonstans. Som förra veckan när jag gick till ett matställe och beställde en kycklingwrap till lunch, då gick jag dit själv och alla stirrade som om jag var en utomjodling. Det är inte lika farligt när man är några stycken tillsammans, såklart de stirrar men inte lika mycket, känns det som i alla fall. Eller så bryr man sig inte lika mycket då. Inte vet jag. Men vare sig man är själv eller i grupp tar kineserna bilder på en. Det finns tre kategorier.
1. De som frågar om de får ta kort med än.
2. De som bara ställer sig framför än och tar kort.
3. De som smygfotar.
De som frågar kan jag stå ut med och de som smygfotar låtsas jag inte om, men jag har svårt att veta hur jag skall reagera när någon bara ställer sig framför mig och tar kort. Ska man le, låtsas som om de inte existerar eller vad skall man göra? Tips? Nu vet jag i alla fall hur det är att vara kändis när alla vill ta kort på än. Vissa dagar känns det helt ok och andra dagar orkar man inte riktigt med det. 
Därför tog vi kort på en kinesfamilj, utan att fråga och utan att smyga. Haah!
Att känna smaken av något som smakar så mycket Sverige
Tack Sandra!! =)
Middagen och födelsedagsfesten som aldrig nämdes
Vi blev i alla fall bjudna på en middagen. Samma kille som bjöd oss på BOLONS event bjöd in oss till en middag med en Proffesor som forskade om sambandet mellan svenskar och någon stad i Norra Kina. Det finns en myt om att alla svenskar ursprungligen kommer därifrån. Hans forskning som jag förstod det basaerades på detta och han forskade om staden samt om Sverige. Men eftersom proffesorn endast hade begränsade engelskakunskaper som alla anadra kineser blev det tyvärr lite svårt att förstå honom. Anledningen till att han ville träffa oss var för att han dagen därpå skulle åka till Sthlm och fortsätta sin forskning och därför ville han träffa lite svenskar.
Middagen var trevlig och jag fann en ny vän. Hon hette Annie och var kines. En väldigt trevlig sådan med bra engelskakunskaper. Nu har vi mejlkontakt och jag tänkte att vi skulle ses någon gång inom kort. Kvällen fortsatte och vi var tvugna att gå från middagen vid nio-tiden. Det var Katrins födelsedag och vi hade förberett en överraskningsfest för henne. Så medan vi var på middag förberede några andra i hennes rum och ytteliggare några uppehöll henne. När alla var samlade anlämnde Katrin till rummet, när lampan tändes skrek alla Supris, precis som i en Amerikansk teenage movie.Festen fortsatte in på småtimmarna. Vi gick till ett ställe som hette mics, mittemot fanns ett annat ställe som hette vics. Så där dansade vi hela natten lång.
Dagen därpå kom Sandra. Vid elva på morgonen fick jag ett sms, "Jag är här nu". Så jag hoppade upp och satt på mig kläderna och mötte upp Sandra. Vi la alla hennes grejer i mitt rum för att sedan åka till Beijing Optical Market. Väl där köpte både jag och Sandra några glasögon. Billigt är det. Du kan få ett par glasögon, slipade, för mellan 80 - 150 kronor.
Dagen därpå åker jag, Sandra och Daniel till pearl market. I Vanliga fall är pearl market en marknad för turister där man behöver pruta men då Astrids mamma ofta åker dit och handlar känner hon vissa försäljare som gav oss mycket förmonliga priser. Inget prutade alltså, vilket var skönt.
Vid fem skulle vi upp nästa dag, då bar det av till Guilin. Fortsättning följer....
Provar glasögon.
Sandra i en glasögonbutik.
Ett berg av potatis!
Tågstationen.
Dålig uppdatering pga National Holiday i Kina
Nu är vi tillbaka från vår resa. Vi har varit i Södra Kina - Jag, Sandra, Karin, Victor och Katrin. Hinner inte skriva så mycket mer nu men uppdaterar ikväll med bilder och text.
Ciao!
På en båt i Yuangzhou
Det är nog svårt att förstå om man inte är här
Jag pratade med Nils idag. Han ville att jag skulle kolla upp skidresor i Kina, fråga någon sa Nils. Men det är inte så lätt som man tror. Att jag skulle hitta någon som är intresserad av skidåkning i Kina är för det första svårt och att sedan att denna person skulle kunna prata engelska är minimal. Men kolla någon sportshop försökte Nils. Att hitta en sportshop med skidor tror jag knappt existerar. Kanske finns det någon men då är det något västerländskt märke som tar lika mycket i pris här som hemma (och jag tror faktiskt inte att skid-kopior finns). Istället försökte Nils med att jag skulle kolla upp hur mycket en furhjuling skulle kosta här samt en jacuzzi. Om jag hittade någon billig var det bara att shippa sa Nils. Men det är tillräckligt svårt att köpa ett simkort till mobilen här i Kina eller posta ett brev. Man vet varken var man skall gå för att köpa frimärken eller i vilken av postlådorna man skall lägga brevet i. Att jag då skulle finna en jacuzzi för att sedan shippa den är nästan omöjligt utan kinesiska språkkunskaper. Men jag jobbar på min kinesiska och jag kan nu beställa mat själv. Idag förklarade jag att jag ville ha en maträtt, fast istället ville jag att de skulle tillaga den som stekt ris, jag ville också ha kyckling i samt att jag ville ha take away. Just precis det fick jag, med lite kinesiska språkkunskaper, teckenspråk osv gick det, på bara någon minut. =)
Det är svårt att förklara för de som inte varit här hur det är här i Kina. Det går varken att beskriva med ord eller bilder, för mycket är så annorlunda. Men den som kommer på besök får se precis hur vi har det! Då får ni uppleva allt som vi upplever och se allt vi ser. Jag har faktiskt börjat gilla Kina mer och mer, liksom kineserna, på sitt sätt. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra. Kanske är det för att vi vitingar bor på vårt Dorm och lever i vår lilla bubbla eller så är Kineserna inte så konstiga som man tror, det gäller bara att acceptera olikheterna.
Spinning i Beijing - också en erfarenhet
Just hemkommen från träningen. Jag, Joss och Astrid gick på spinning. Det var en riktig upplevelse. Vi kommer in i ett rum där redan ett par kineser börjat trampa på cyklarna. Vi ställer in våra för att sedan hoppa på cyklarna själva. Jag hade lite problem med att ställa in min så det var säkert fem kineser som hjälpte till att dra, skruva och till och med hoppa på sadeln för att den skulle bli bra. Tillslut gick det. Dock var styret väldigt lågt men det fick gå ändå. Så passet började, plötsligt släcktes alla lampor och disco-ljus börade lysa. Musiken skruvades på max, på gränsen till att man fick ont i örona och hej vad det gick. Vi började direkt med ett högt tempo och så fortsatte det. En gång fick vi lite paus, men det var allt. Det förvånade mig att alla kineser, tjocka som smala körde på som bara den på passet. I slutet började de skrika, jag förmodar att det var något med kom igen, nu kör vi eller liknande. Så där spinnade vi i 45 minuter, i hög musik och disco-ljus. Kul var det och vi kommer definitivt göra det igen. Efter passet gick vi in till gymmet och gjorde lite magövningar för att sedan gå mot campus igen.
Nu sitter jag inne på mitt rum, äter stekt ris och dricker en massa vatten. Skall snart prata med min Prins också. Imorgon skall vi ha kalas för Katerine, hon fyller 21. Men det är en överraskning.
Ciao så länge!
Forts. Inre Mongoliet: Äventyr i öknen
Vi tog in på hotellet och snart därpå gick vi ner för att käka middag. Efter middagen bjöds det på mongolisk dans, en stpr brasa och eldsprutande pojkar. Vi bjöds senare in till att dansa runt elden vi med, men tyvärr var det bara vårt gäng som hängde på. De andra resenärerna var riktigt tråkiga på den punkten. Speciellt amerikanerna från den andra bussen. Efter dansen gick vi och köpte varsin öl och många andra från både vår och den andra bussen följde vårt exempel. Vi satte oss i receptionen där det fanns lite stolar och bord. Där satt vi och pratade, plötsligt kom vår guide och vår chaufför. De ville joina. Cahuffören sa att han redan hade druckit två flaskor av sprit och ville ha mer. Så han tog en flaska sprit som någon i de andra sällskapet hade. Flaskan var halvfull. Han fyllde resten av flaksna med öl och halsade allt på en och samma gång. Det gick på fem röda. Vi blev helt chockade. Vår chaufför dricker sprit några timmar innan han skall köra oss hem i minst tolv timmar... Katrin gick därför fram till honom och guiden och försökte tala vett med dem utan resultat. Chauffören brydde sig inte och guiden sa att den inte var resebyråns fel. Han var en vuxen människa.
Dagen därpå var vi alla lite nervösa. Därför satt vi oss hyffsat långt bak i bussen pga av säkerheten. Karin hade nämligen läst att ju längre bak i bussen man sitter desto säkrare är man om man krockar. Men som tur var krockade inte. Dock körde chauffören fel och in på småvägar. Totalt tog resan hem 21 timmar, värt att notera är att resan skulle ta cirka 12 timmar. Men så går det när busschauffören är alkis.
Liften till öknen.
Öknen.
Kameler.
Jag och Jessica.
Kameler i öknen.
Här ligger jag och solar lite i öknen.
Solar lite mer.
Öknen.
En liten pose måste man bjuda på.
Och en till.
Jessica, jag och Katrin.
En riktigt fin skylt.
Middag. Då hade det plötsligt blivit kallt igen.
Middag.
Här bjuds det på dans.
Mer mongolisk dans.
Eldsprutande pojkar.
Eld i munnen?
Mer dans.
Lite ölingkalas.
Den galena alkisen till busschafför.
Vad kul att många läser och kommenterar
Ville bara säga att det är så kul att många läser bloggen. Ibland känner jag att långa historier är jobbigt att skriva ner och att alla bilder måste göras mindre för att de skall gå snabbt att laddas upp. Men sedan kommer jag att tänka på vilka minnen och upplevelser jag sparar i text samt delar med mig till mina nära och kära. Då går det lättare att skriva ner allt.
Förlåt om texten ibland blir lite knasig. Jag skriver ofta på kvällarna när jag är trött och när min vardag numera består av mestadels engelska, kinesiska och svengelska så blir det ibland kaos i mitt huvud. Men jag försöker, bara så ni vet!
Glöm inte att kommentera, det är så roligt att läsa alla kommentarer! Jag har dock inte förstått hur man svarar utan att skriva en "egen" kommentar men skall undersöka saken.
I alla fall har vi idag haft Chinese Listening och jag kan bara säga en sak, det är fantastiskt roligt att lära sig kinesiska. Svårt men roligt. Jag har sagt det tidigare men jag säger det igen. Jag börjar gilla Kina mer och mer för var dag jag är här. Nästan så jag skall ta med min familj, min Prins och alla mina vänner och flytta ner hit.
Nu skall vi alla i väg till Woudakou, studentdistriktet, och äta koreansk mat.
Kram på er alla!
Inre Mongoliet - vilken upplevelse
Nu är jag tillbaka! Har varit på en tredagarstripp till Inre Mongoliet. Har varit en fantastisk resa, verkligen!
Vi började klockan 4 på morgonen, tog en taxi till uppsamlingplatsen. Vår resebyrå sa att vi skulle vara vid uppsamlingsplatsen 04.50, det var vi, lite innan till och med. Men uppenbarligen gick inte bussen förren klockan sex. De hade bara agt så tidigt för att vi skulle komma i tid. I kina är tider inte samma som i Sveirge. När man säger sex, kan det vara allt mellan 5 och 7. Svenskar som vi är var vi på plats utsatt tid men inte gick dte någon buss. Vi gick därför in på Mc donalds och värmde oss. När bussen började åka var tempraturen helt okej, efter ett tag blev det så kallt i bussen så jag tog på mig alla kläder jag hade med mig, men jag frös ändå. Efter några timmar var det kissepaus, utanför bussen var den ännukallare, ånga kom när vi pratade och jag frös som bara den. Men vi åkte vidare om hopp att det skulle vara varmare dit vi skulle.
När vi var nära dagens destination var det sol ute och tankar och förhoppningar kom om värme. Vår guide sa att det kunde vara lite kyligt pga av vinden. När vi kom fram var det ganska kallt, men ändå helt okej. Vi käkade lunch och därefter skulle vi rida. Alla hoppade upp på varsin häst och vi var närmare 100 stycken som red tillsammans. Allt var helt fantastiskt! Naturen och himmelen var så vacker och gud så roligt det var att rida. Vi red till ett läger där vi fick smaka på några (osötade, för en gång skull) kakor samt torkad gestost och te som förmodligen också var getmjölk i. Det var riktigt mysigt att sitta i hydddan och fika. Sedan dick vi till en å några hundra meter bort och gottade oss i solen. Vinden var fortfarande kall men i solen var det varmt och skönt. Därefter red vi tillbaka varpå både jag och några till fick galoppera. Det var nog det roligaste, vilken frihetskänsla!
När vi var tillbaka vid vårt läger var det middag, liksom lunchen bestod det av olika mestadels stekta grönsaker samt lite lam. Lammet var riktigt gott men tyvärr fick vi bara lite. Man kunde dock köpa ett helgrillat lamm för 1800 yuan. Det gjorde inte vi men det var andra som gjorde det. Då fick man genomgå en ritual innan man fick huggan in. De sjöng och sedan hälde de rissprit i en kopp och la lite lamm i. De skulle sedan mannen och kvinnan dricka utanför hyddan. Därefter ta varsin köttbit igen och mata varandra, detta till följd massa musik.
Snart var det dags att få nyckeln till vårt tält. Tältet var ganska stort men det var ingen värme. Frammåt kvällen började kylan komma. Det blev bara kallare och kallare. När vi skulle gå och lägga oss var kylan näst intill outhärdlig, så vi klädde på oss allt vi hade. Jag hade två oar byxor, fyra tröjor, två yjocka, två tunna men långarmade samt två par strumpor. De andra hade ännu mer på sig, Josefien hade tre par byxor och Karin hade fyra par. Så där låg vi, fullt påklädda, men täcke och sidenlakan. Det var såå kallt, jag tror aldrig jag har frysit så mycket som då. Men det är också en erfarenhet. Vi överlevde natten och dagen därpå gick vi på bussen för nya äventyr.
Fortsättning följer....
Vår Guide
Min häst.
Vi möttes av ryttare när vi var nära lägret.
Det andra lägret där vi fikade.
Fika!
Vid ån. Kolla vilken vacker himmel!
Vid ån.
Joss o John på hästarna.
Hästar och Jessica på.
I vårt tält.
I tältet
På morgonkvisten vid sisådär sju tiden.
Två dagar av visa-ansökan, lektion och Carrefour
Tjoohoo,
Igår åkte vi till Polisen och skulle fixa visum. Vi tog en taxi, taxin hade svårt att hitta och körde sedan in i någon houtong, långt inne i denna houtong fanns en polissation. Adressen var rätt sa polisen men de fixade inte visum där. Vi ringe Jessica som satt i en annan taxi, hon sa att Lucy precis hade ringt henne och sagt att hon hade gett oss fel adress. Så vi började gå, poliserna på den stationen vi blev avsläppta på sa att det inte var så långt. Det tog cirka 15 min att gå, så det var helt okej. Faktum är att det var ganska roligt att gå genom houtongerna.
Väl framme väntade i cirka 1 timma men jag fick sedan reda på att jag inte hade med alla papper så jag kunde inte ansöka om visumet, så jag åkte dit idag på morgonen istället. Det var flera av oss som hade problem med visumet. Jerry var inte registrerad på boendet, Jessica var registrerad någon annanstans, Daniel hade inte alla papper med sig till Kina utan bara kopior osv. Jag och Jerry bestmde oss för att åka dagen därpå istället.
Innan jag och Jerry gav oss ut i traffiken denna dag behövde vi lite grejer från Lucy. Det tog ett tag med vid lite över tio var vi på Polissationen igen. Väl där tog det oss cirka 2 timmar att få lämnat in våra papper. Pjjuuuu! Först tog vi en nummerlapp och skulle vänta på vår tur. När det väl var vår tur så var man tvungen att ställa sig i en kö för att få lämna in papprena. Men vid sisådär 11.30 började alla som höll på med visumpapprena att gå. Förmodligen tog det lunch. Så vi stod i kön och tillslut var det bara en kvar som satt och jobba. Kön gick därför väääldigt långsamt. Men vid tolv ingen så började de komma tillbaka och kön gick fortare igen. Så vid 12.20 var alla papper inlämnade och våra visum var påväg att bli fixade. Vi skall hämta dem den 30e september så vi får hoppas att allt går som det skall.
Som ni ser på bilderna nedan så var vi på en latinsk dansklass igår. Kitty träffade en kille från USA som var lärare på en skola och på Söndagskvällarna hade en kurs i Bachata dans. Det var ganska roligt faktiskt!
Åter till dagen. Vi hade China foreing trade idag. Läraren berättade och Syd- och Nordkorea. Om att det var USAs fel att det blev krig och att alla istället skulle bli behandlade lika. Då skulle inga krig finnas. Hon sa till oss att "it's wrong like in your countrie, everyone is allowed to have a weapon at home". Vid det tillfället fick vi avbryta henne och förklara att det är i usa som man får ha det, inte i Europa. Sedan fortsatte hon och prata om olika saker. Hon avslutar med "maybe, I'm wrong, I don't know" och fnissade lite som alla kineser gör.
Efter lektionen frågade jag Katrin om hon ville gå till den lilla supermarketen rak över gatan och köpa te. Det slutade med att vi tog bussen till Carrefour istället. Väl där köpte vi allt möjligt, tofflor, kinesisk temugg (alla kineser går runt och bär på en temugg, och man måste ju integrera), havregrym till frukosten, lite tokad frukt, vanlig frukt etc. Nödvändiga saker helt enkelt. Dock glömde vi att köpa te som vi åkte dit för, men det kan vi ta imorgon istället.
Jag och Katrin när vi åt sötpotatis idag utanför Carrefour. 
Houtong
Houtong
Fin cykelkärra i en houtong
I houtongerna säljer de frukt
En polisbil i en houtong
Här skall jag och Joss käka, De gör nudlarna till nudelsoppan på direkten. Den killen håller är den som han gör till nudlar och de åker direkt in i kokande vatten. Homemade och färska nudlar kan man säga. Degen gör en annan längre in i köket. 
Joss äter Nudelsoppan och de stora köttbullarna. 
Nudelsoppan och de stira köttbullarna vi beställde. 
Vår danslärare. 
Dansen är i full gång. 
Fanns tyvärr för får killar där just denna kväll eftersom denna söndag ahde alla kineser lektion till sent pga national holliday. 
En kinestjej på latindansen.
Ändrade planer
Hej så länge!
Söndagsskola
Till Josefines Mami och Papi som tycker att hon är med på för få bilder. =)
Utanför en av skolbyggnaderna.
På en resturang igår kväll.
Astrid och John kollar dvd filmer runt hörnet.
Jag och Karin.
Jag har nog inte insätt att jag är i Beijing
Det kom till min insikt idag, jag har nog inte riktigt förstått att jag är i Beijing och kommer bo här ett tag till. Jag har pratat om att plugga en termin i Kina i säkert två år nu och nu är jag här. Jag kan inte riktigt förstå det själv.
Nu har jag varit här i snart fyra veckor och endast en liten del av Beijing har utforskats. Det finns mycket kvar att göra och se. När sandra kommer skall vi åka till muren. Förra gången jag var i Beijing skulle jag och mamma åka till muren men just den dagen fick jag migrän. MEn nu skall jag benemig se, gå och känna på den.
Idag skall jag dock bara ta det lugnt. Är förkyld och hade lite feber igår så skall försöka rehaba lite och försöka vara frisk imorgon. För imorgon har vi lektion... de har flyttat någon lektion som vi skulle haft nästa vecka till imorgon. Gaah, vem lägger en lektion på en söndag? 
Rehab på hög nivå. (Dock är det vanliga asprin i burken)
Gick och köpte massa vatten, drack säkert fem flaskor igårkväll.
Att lära sig kinesiska är fantastiskt roligt
Idag har vi haft lektion i nästan åtta timmar. Först Chinese Speaking sedan Chinese listening. Chinese speaking började sådär, vår lärare kunde mycket lite engelska och började läsa ur läroboken. Men efter ett tag släpte hans nervositet och vi försökte kommunicera mera. Vi lärde oss Cinese Finals, Initsials och tones. Det svåraste är nog tonerna. Säger man lite fel på en ton kan det betyda något heeelt annat. Men lektionen rullade på bra, vi fick lära oss en del ord och fraser. När vi kom in i klassrummet efter andra rasten hade vår lärare satt på kinesisk plingplong musik. Han sa "it is very peacefull, do you like it? Do you think it is beautiful?". Såklart vi gjorde. Så där satt vi och lyssna, snart frågade vi om han kunde spela själv, nej sa han och fnissa lite. Men han kunde sjunga enkla sånger. Då kom följdfrågan, kan du dansa? Yeah, a little. Och snart började läraren dansa och vi följde efter. Han hade också tränat sedan han var sex år någon kungfu boxning eller vad det nu va. Detta visade han också med Jerrys hjälp. Som ni märker, allt kan hända i Kina.
Andra lektionen efter lunch var chinese listening. Vi fick ännu en gång öva på tonerna, initsials och finals. Sedan fick vi lyssna och försöka lista ut vilken ton de sa. När vi uttalade saker och det var fel, exempelvis "Ma", sa läraren "NO, you say it wrong, it's ma". Vitingar som vi är hörde vi ingen skillnad på vårt ma och hennes ma. Lärarinnan skrattade lite åt oss då och då medan hon rättade vårt uttal.
När det gäller att lära sig kinesiska tycker jag det är fantastiskt roligt. Jag försöker ta in så mycket som möjligt för att så snart som möjligt kunna använda språket mer. Redan idag använde vi våra nya kunskaper när vi skulle beställa mat. Jag känner att jag bara vill lära mig mer kinesiska. Det är så annorlunda från svenska och det skulle vara så häftigt att kunna prata lite, men framförallt underlättar det vardagen här i Kina.
I klassrummet på Chinese speaking.
Vår lärare när han satt på kinesiskt musik för oss.
Vår lilla klass. Viss ahar redan studerat kinesiska innan så vi är en liten grupp.
Vår lärare visar vad han kan...
Efter skolan blev det mat och shopping
Tjenna,
Trots att tröttheten tog över efter lektionen så pallrade vi ändå oss ner till lägenhetsvisningen. Det var en stor lägenhet, på 26 våningen, fin för att vara i kina men alldeles för dyr. 15,000 yuan skulle de ha för tre sovrum och ett enormt livingroom. Efter visningen gick vi och åt en bit mat till följd av lite handlande i den stora supermarketen. Det blev tandkräm, tandborste, våtservetter, tuggumi etc. Snart därpå ringde mobilen, de andra ville att vi skulle möta upp dem på vid Xidan. Sagt och gjort, vi tog bussen till Xidan och mötte upp dem vid den stora bokaffären. Flera våningar hög och säkert en miljon olika böcker. På bokaffären gick mina skor sönder så vi var tvugna att gå till en kinesmarknad precis bredvid. Jag hittade ett par sandaler som jag köpte samt ett par högklackade som jag skall ha imorgon. Då skall vi på födelsedagsfest.
På supermarketen.
Kollar på lite korvar.
Tjejerna på supermarketen.
Levande fiskar på supermarketen.
Grodor och sköldpaddor, levande!
Lite goa grisfötter!
Denna är till dig Mamma!
Massa ägg!
Utanför vårt universitet.
Denna är till dig Prins.
Vid Xidan.
De har kebab i kina med. Små dock, men goda som få!
Snygga high heels! De är bara MINA!
Nya sandaler!
Cross-culture communication och en inställd lektion
Just hemkommen från dagens första lektion, cross-culture communication. Den var riktigt rolig. Vi disskuterade olika kulturskillnader mellan kina och våra hemländer. Läraren var kunnig inom ämnet, hade bra struktur och kunde bra engelska. Vi hängde med hela tiden!
Efter luch skulle vi haft marketing in china men läraren hade ngt viktigt att ta hand om så den kursen kanske är inställt. Vi tjatar nu på Lucy att vi behöver en till kurs för att skramla ihop våra poäng pga csn etc. Hon sa att hon skulle fixa det. Dessutom fick jag reda på att alla våra business kurser är på avancerad nivå så jag behöver inte läsa extra när jag kommer hem.
Nu är det mindre än ett år tills jag tar min magisterexamen! Hel galet. Dags att snart börja söka jobb?
Karin och Jessica i trappan i skolan.
Några kineser har lektion.
Utanför en av west campus byggnader.
Jag har köpt en fruktskål och knasiga persikor
Tänkte bara visa er min fina fruktskål samt en knasig frukt som jag köpte idag. Jag har sätt det tidigare men aldrig smakat. Det är en platt parsika, kommer inte ihåg vad den heter, men god är det. Eller egentligen smakar den likadant som vanlig periska men lite roligare att äta. Det jag har märkt är att alla persikor är mycket mer håriga här än hemma så man får tvätta dem mer noggrant så att det går bort. Annars är de jättesöta och goda.
Vi köper oftta frukt som vi kan ha på rummet. Det är både billigt i förhållande till svenska priser och gott! Idag köpte jag tre äpple, lite körsbärstomater, två "vanliga" persikor och två bananer för 12 RMB (1 RMB motsvarar ca 1,15 SEK).
Googlade precis, de kallas Platta persikor, vild persikor eller paraguayos. =)
Min fruktskål.
Den platta persikan i jämförelse med en vanlig.
Skola och teknikvaruhuset
Dagen började klockan 07.00 med en springtur. Hurtbullarna jag och Joss gick till parken och sprang en runda. Sedan duschade vi, tog något på vägen till skolbyggnaden och gick till dagens första lektion. Chinese culture stod det på schemat. Lektionen var lite knas. Vår lärarinna ville promt att vi skulle kalla henne för Zhang Lao Shi som betyder fröken Zhang som är hennes efternamn. Hon började lektionen med att visa massa bilder, hon kallade det för Lucky designs. Det är bilder eller dylikt som på ett eller annat sätt betyder lycka. Sedan skrev hon upp massa lucky words och lucky numbers. Det var svårt att förstå allt, ett tecken uppochnervänt kunde betyda något helt annat. Läraren blev lite frustrerad att vi inte riktigt förstod men sa att det kommer med tiden.
Andra lektionen var Public finance and tax in China. Vår nya lärarinna introducerade sig som Crystal. Hon sa att hennes engelskalärare hade gett henne det engelska namnet eftersom det var hyffsat likt hennes kinesiska namn. Lektionen var bra och lärorik, men när läraren frågade hur skatter och public finance fungerade i Sverige förstod hon inte riktigt hur det fungerade. Anyway, man fförstod iaf vad läraren sa denna gången.
Efter skolan åkte några av oss till ett stort teknikköpcenter. Karin behövde köpa en ny kamera efetrsom hennes gamla blev stulen, någon annan behövde en extern hårdiska och jag tänkte köpa högtalare till datorn. Det fanns massor, men ville inte ha någon bas så jag letade efter hyffsat små och smidiga. Hittade först ett par Philip, bra ljud men skulle kosta 150 RMB. Vi gick vidare och hittade då ett par AKC, bra ljud och de kostade endast 50 RMB. Jag och Karin köpta var sitt par och nu sitter jag på Guest houset och lyssnar. De är grymma för de priset.
På teknikvaruhuset.
Teknikvaruhuset.
En glad fogeeen (servitris)
Här äter vi soppa.
